Vet inte var jag står längre.

Eller vem jag är.

Vill vara vem som helst men inte mej.

Är fan inte bra på något o är riktigt misslyckad. pallar inte dessa tankar alltså. 

Alla dessa droger, alla dessa misstag. 

Behöver hjälp och det nu. 

Bor på ett behandlingshem men nog är dem så dumma nog att man kan sitta hela nätterna o puffa ändå. Eller sniffa. Vad som. 

Jag kan svälta mej till döds i princip också för den delen!

Har bestämt mej, ska låta min anorexia gå så långt igen att jag blir inlagd på dropp, sond, och får inte gå utan måste köras i rullstol när jag ska någonstans. 

Så jag får en nystart, behandlas riktigt av andra än förra ggn! Och då ska jag kämpa och verkligen ta upp mej inte kämpa för att låtsas vara frisk så allt blir så här igen! Pallar inte. 

 

Aldrig känt mej så här värdelös och dum. 

Fina människor hit, fina människor dit. 

Sedan finns det jag.

Drug-addict, fet, ful, äcklig, ovärdig! 

Inte konstigt att ingen egentligen gillar mej.... Ååå Gud rädda mej. Vad ska jag göra. Vill försvinna i djupet och aldrig komma igen.

Vill överdosera tills jag sakta åker in i döden och känner det.

Vill plågas. 

Nu har jag plötsligt självmordstankar igen. Starka, på auto börjar jag tänka hur. 

Jag VILL verkligen dö nu. 

Inget jag säger utan just nu känns självmord rätt. Och jag är inte ens själv, har två personer bredvid. Dem bidrar lite med till tankarna. 

Dem är schyssta det är inte det, det är komplicerat.....